
"Jag vill ha ett hus vid havet, så att jag kan höra alla måsarna" Sjunger Marie Fredriksson.
Det vill jag med och jag fick nästan det........
Ett hus 7 meter från havet i en lugn liten by söderut.
Med persikoträd, havtorn, valnötter och vresrosor och tom trift eller strandgossar på tomten.
Där finns ett litet växthus också........
Tänk att få vakna till havsutsikt varje dag.......
Jag har i alla fall fått titta på det och varit där.
För maken vill inte lika mycket som jag, han vill inte pendla.
Och bergvärme måste dras in och köket byggas om m.m.
Så jag känner mig så sorgsen för jag tror inte att ett sånt här tillfälle dyker upp igen.
Och min goaste vän är säker på att klimatförändringar kommer att dränka huset och säger att jag inte kan flytta från mina barn och att jag har ju precis fått barnbarn.
Det är ju ett sätt för henne att uttrycka sin kärlek och säga: JAG VILL INTE ATT DU FLYTTAR.
Det blir mindre sorgligt när jag tänker på att jag är kvar hos mina barn, lilla barnbarnet och goaste vännen.
Men alla hade ju fått komma dit och njuta av havet och bo och hälsa på ofta........